Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
Ryska drönare faller ner i EU-landet Polen. Natten innan Ursula von der Leyen ska hålla sitt “State of the Union”- tal. EU:s representationen i Kyiv träffas under ett ryskt anfall. Det är inte en slump. Putin markerar.
Det finns bara en väg framåt, att stå upp för Ukraina, fortsätta arbeta för att Ukraina blir en del av EU, där de hör hemma. I veckan träffade jag Ukrainas nya Europaminister Taras Kachka, som jag känner sedan tidigare.
Som så ofta när jag träffar ukrainska politiker så slås jag av att de förmedlar en framtidstro och vilja som saknas på andra håll. Allt, precis allt är möjligt om vi bara vinner kriget. I verkligheten brottas naturligtvis Ukraina med stora problem, men det är den inställningen som har gjort att Ryssland inte vunnit och jag är glad att EU denna vecka skickat ännu en miljard euro av de frysta ryska tillgångarnas avkastning till Kyiv. Det är Rysslands krig. Det är Ryssland som ska betala.
Nu har avtalet mellan EU och USA hamnat på Europaparlamentets bord. Om Trump trodde allt var klart efter mötet i Skottland, så misstar han sig. Nu kommer vi att ta den tid vi behöver för att jobba med de delar som vi har makt över. Samtidigt tycker jag att vi ska sätta ner foten och stoppa Trump från att diktera EU:s regler för nätjättarna. Om vi ska kunna skydda barn från överanvändning av sociala medier är det vi, och inte Vita huset, som ska bestämma. Detta lyfte jag fram i veckans debatt.
I slutet av månaden står vi inför ännu ett ödesval. Inför valet i Moldavien kämpar myndigheterna mot Rysslands desinformationskampanj och köpta röster. I veckan hade vi besök av Moldaviens modiga president Maia Sandu som bekräftade att handelsavtalet mellan EU och Moldavien (som jag kämpat hårt för) har lett till att landet inte längre är beroende av Ryssland på samma sätt som tidigare.
I Europaparlamentet finns det många extremister, både på höger- och vänsterflanken. Att SD:s Jessica Stegrud agerar rasistiskt och föraktfullt är för mig inte nytt, det var samma sak när vi var kollegor i EU-parlamentet. För varje gång går hon längre och längre, var går gränsen? Jag blir förbannad på folkvalda som inte tar ansvar för hur de agerar. Men det är typiskt för ytterkantspolitiker. Läs min kommentar i DN.
Jag vill avsluta med en god nyhet! När EU skulle uppdatera lagstiftnigen som är till för att bättre ta hand om skrotade bilar och hindra att vi dumpar dem i fattiga länder så uppstod en fråga kring veteranfordonens framtid. Jag vet att många har engagerat sig för detta och jag kan nu berätta att vi efter konstruktiva förhandlingar beslutat om en lösning som alla, även branschen, verkar vara mycket nöjda med. Eller ja, alla förutom SD, som röstade emot förslaget. För ett parti som bygger sin retorik på att hacka på EU är varje bra beslut en motgång.
Liberala hälsningar,
Karin Karlsbro