Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet

Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet

Vid halvårsskiftet tar Irland över som ordförandeland i EU. Inför det besökte vi i den liberala gruppen Renew Europe, Irland i veckan som gick. 

Premiärministern, eller Taoiseach, som det heter på irländska Micheál Martin från liberala Fianna Fáil, mötte upp, liksom en lång rad ministrar samt samt EU-kommissionär Michael McGrath. Det var värdefullt att få möjligheten att prata med dem inför kommande halvår där vi kommer att sitta på varsin sida förhandlingsbordet. Att min vän Timmy Dooley är fiskeriminister ger mig hopp inför den fortsatta kampen för Östersjön. 

Det var mitt första besök på Irland och det gav nya insikter. När jag frågade en kvinna om de hade haft liknande diskussioner där som i Storbritannien om att lämna EU reagerade hon närmast som jag hade hällt kallt vatten över henne. Hon fräste att det hade de verkligen inte haft. 

Faktum är att Irland är ett av de mest EU-positiva länder jag varit i. När mina irländska kollegor över ett par guinness delar sina familjeöden som smälter samman med Irlands våldsamma historia blir det lättare att förstå varför. För dem har medlemskapet i EU både varit avgörande för fred och liberala framsteg för individuell frihet och jämställdhet. 

Trots att sanktionspaketen avlöser varandra fortsätter vi att göra affärer med Ryssland. Både på Irland och i Sverige verkar det ryska aluminiumföretaget Rusal. Vi har precis samma problem med fallet Kubal i Sundsvall. 

Fabriken Aughinish Alumina utanför Limerick levererar halva sin produktion till Ryssland vilket så klart riskerar gå till krigsindustrin. Detta måste få ett slut. Under mitt besök på Irland åkte jag till fabriken och kunde med egna ögon se verksamheten och fartyg komma och hämta de färdiga produkterna. 

Aluminiumet som produceras i Europa och skeppas till Ryssland kan användas inte bara i bilar och flygplan, utan också i vapen, ammunition och ballistiska missiler för den ryska krigsmaskinen. Samtidigt som Ukraina bombas, fortsätter alltså Irland och Sverige att fylla luckorna i Putins krigsekonomi. Det är oacceptabelt. Vi kan inte tillåta ryskt ägande av kritisk industri i Europa, varken på Irland eller i Sverige.

Sverige och Irland behöver nu kroka arm för att täppa till sanktionernas luckor och göra oss av med ryska intressen. 

Liberala hälsningar,

Karin Karlsbro