Karin Karlsbros anförande på Liberalernas partiråd

Karin Karlsbros anförande på Liberalernas partiråd

Liberala vänner, 
Vi står i ett vägskäl. Vi vill gå åt olika håll. Frågan är vad vill våra potentiella väljare? Opinionsundersökningar visar nu att dom som gillar oss gillar inte SD. Och varför i hela friden skulle de vilja göra det? 

Vår politik går ju helt på tvärs. I synen på individen. Rätten att älska vem man vill. Kvinnors rätt till sin kropp. Kulturen. Att vi måste hålla ihop i Europa. Att vi ska ta ett gemensamt ansvar för klimatet. För att nämna några, av många exempel. Om man som ett litet liberalt parti, och vill säkra sitt inflytande är det ju logiskt att söka samverkan med dom som man kan finna största möjliga samsyn med. Inte tvärtom. 

Och handen på hjärtat, om man vill hindra ytterkantspartierna från makt, så är det ju ologiskt att göra det genom att just ge dem inflytande. Men det handlar ju om att få igenom sin sakpolitik, hör jag sägas. Som om politik skulle kunna delas upp i två olika kategorier. Sakpolitik. Och annan politik. Men sakpolitik och värderingar hänger ju ihop. De är lika svåra att separera som äggen i en färdig omelett. 

Så tillbaka till frågan, vilka ska vi då samarbeta med, efter att väljarna har sagt sitt i valet 2022? Jag vill se en Alliansregering. Alliansen var ett fantastiskt framgångskoncept! Men landskapet har förändrats. Parallellt med den traditionella konflikten mellan socialdemokrater och vänstersidan och borgerliga står nu slaget allt mer tydligt mellan i vid mening liberaler och de som motarbetar ett liberalt samhälle. När exakt det politiska landskapet började ritas om vet jag inte. Men jag tänker på hur mycket Europa har förändrats sedan Berlin-muren föll. 

Men vem kan säga när Ungerns auktoritära ledare Viktor Orbán förvandlades från den förgrundsgestalt för frihetsrörelsen som han en gång var till det att han idag vår kontinents egna Donald Trump? Borde vi ha lyssnat bättre och tagit varningssignalerna på större allvar?  En vinter i början av 1990-talet besökte jag Budapest för att delta i ett möte med unga liberaler från hela Europa. Vi mötte Orban. ”Den som inte är Liberal som ung har inget hjärta, den som inte är konservativ som gammal har ingen hjärna.” avslutande han i sitt tal till oss. Men den synen på liberalism är det inte konstigt att Ungern, under denne mans ledning, inte är ett fritt land längre. 

Låt oss inte gå in i något högerkonservativt projekt där liberaler och Sverige helt enkelt inte hör hemma. 

Liberalerna behövs. 
Liberaler behövs. 

Vi ska nu ta oss igenom pandemin. Vi ska jobba – inte bara för att återgå till det normala. Utan en ljusare och bättre framtid. 

Tack!