Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
På måndag 9 juni är det ett år sedan EU-valet. I det nya parlament som samlades har högergrupperna ökat och den liberala minskat. Vi är inte längre vågmästare. Men vår roll är viktigare än någonsin, för att stå upp för Europasamarbetet, stödet till Ukraina, rättsstaten, klimatet och rätten att älska den du vill.
Jag är väldigt glad att jag kämpade för att få en tung roll som Europaparlamentets chefsförhandlare för handel och ekonomiskt stöd till Ukraina. Trots att jag kommer från ett mycket litet parti, ger det Liberalerna stort inflytande. I den rollen möter jag i förhandlingar dessa högerkrafter öga mot öga, samma sak med delar av den yttersta vänstern ska sägas. När parlamentets högerflank skriker och försöker bua ut mig när jag talar plenum, vet jag att jag har gjort nytta.
Rysslands krig mot Ukraina. Hotet om ett större krig nära oss. USA:s handelskrig. Trumps aggressiva ton mot Grönland. Ungerns attacker mot rättsstaten. Den samlade högerns attacker mot klimatpolitiken. Allt det som sker nu är ingen akademisk framtidsspaning. Det händer precis nu. Det går snabbt. EU:s roll blir allt viktigare och samarbetet förändras i rask takt. Varje medlemslands röst i Ministerrådet kan avgöra Europas framtid. Därför är nästa riksdagsval också ett Europaval. Därför är Liberalernas inflytande i regeringsställning extremt viktig. För att säkra en liberal väg framåt.
Förra veckan tillbringade jag i Washington med handelsutskottet. Jag träffade inte Trump. Men jag mötte beslutsfattare som står presidenten nära. Man ska väga sina ord, men jag törs säga att vi måste vara beredda på att det kommer att bli värre. En iakttagelse från resan är hur Europas högerkrafter nu entusiasmeras och knyter kontakter västerut. Läs om besöket här.
Länge har vi tänkt att den högernationalistiska, populistiska våg som sveper över Europa blåser över. Ovädersmolnen kommer att skingras och solstrålarna spricka fram igen av sig självt. Tanken att pendeln bara kommer att slå tillbaka till där vi var innan, kommer inte att ske. Jag hoppas att jag har fel, men vi måste vara rustade för den svåra vägen.
I en intervju i SvD delade jag några tankar om Liberalerna och regeringsfrågan, och här utvecklar jag ytterligare. Jag skulle vilja vädja till alla som tänker kring regeringsfrågan att fundera några ögonblick över hur vi i Liberalerna kan ta striden mot antiliberala krafter. I Sverige och Europa. Inte bara på debattsidor, utan på riktigt.
Liberalernas väg framåt är så klart en fråga för medlemmarna, landsmötet och inte minst den nya ledningen att ta ställning. Ska vi på allvar stå upp mot de anti-liberala krafter som under senare år vunnit mark behövs en plan framåt. Det kräver att man är tydlig med vad man vill, undanröjer oklarheter och ser till att ta plats. För tydlighetens skull, vill jag upprepa att jag ser SD som politiska motståndare. Därför behöver Liberalerna en position som gör att vi vinner och de förlorar. Målet att maximera liberalers makt och minimera ytterkanternas inflytande delas med alla Europas liberaler.
Trevlig helg önskar jag med några läs- och lyssningstips:
I veckan hade jag äran att vara veckans gäst hos Politico EU Confidential.
I SVT lyfte jag kravet på sanktioner mot Israels regering i en debatt om den humanitära situationen i Gaza.
SvD tar upp chocktullarna mot Ukraina både på ledarsidan och i redaktionens veckopodd.
Varma hälsningar,
Karin Karlsbro