Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
Utan Ukraina kan vi varken besluta om eller förstå hela Europas stålindustri. Därför var jag förra veckan på en bildningsresa i östra Ukrainas industriregion, inför tisdagens beslut om EU:s nya stålpolitik.
Europas konkurrenskraft bygger på handel och innovation. Inte protektionism. Men i en värld där vissa länder gödslar med statsstöd och struntar i klimatet sätts marknaden ur spel.
I Europaparlamentet har jag lett arbetet med EU:s nya handelsregler för stål som syftar till att säkra stålindustrin för framtiden, så att gröna investeringar lönar sig och att försvarsindustrin aldrig står utan stål.
Eftersom jag också leder arbetet kring handel med Ukraina var det självklart att ha två prioriteringar i förhandlingarna: att Ukraina fortsatt ska kunna handla fritt med EU och att sätta stopp för ryska stålprodukter. Dessvärre råder en bristande insikt om läget för Ukrainas för landet så avgörande stålindustri och därför reste jag dit för att ta reda på fakta.
Efter en vecka i Dnipro, Kryvyi Rih, Kamijanske och Kyiv träffade jag Kyiv independent och kunde vittna om att den ukrainska stålindustrin slåss för sin överlevnad. Här kan du läsa en längre beskrivning av mina reflektioner från resan.
Företagen brottas med olika utmaningar, men gemensamt för verksamheterna jag besökte är att de systematiskt attackeras av Ryssland och att deras möjlighet att handla med EU är avgörande för deras överlevnad. Flera produktionsanläggningar ligger i ockuperade områden eller helt förstörda. Sedan den fullskaliga invasionen inleddes har produktionen vid de kvarvarande anläggningarna belastats av kraftigt ökade kostnader.
- Reparation eller ersättning av förstörda anläggningar, transporttåg och järnvägar (dessa är särskilda mål för ryska attacker).
- Arbetare som dödats i ryska attacker mot arbetsplatser, samt arbetare som tjänstgör i Ukrainas väpnade styrkor.
- Energikostnader på rekordnivåer, med priser som är mer än dubbelt så höga som i EU.
- Höga kostnader kopplade till CBAM (EU:s klimattullar), utan möjlighet till verifiering av utsläppsminskningar.
- Ytterst begränsad tillgång till finansiering för investeringar.
Att industrin fortfarande lyckas hålla verksamheten igång under de här förhållandena bör uppmuntras, inte bestraffas av EU. Det här var vad jag förmedlade till EU-kommissionen i debatten inför beslutet. Bland annat Financial Times har rapporterat om att kommissionen vill sänka den tullfria importen från Ukraina, vilket är helt fel väg att gå. Därför kommer jag att fortsätta arbeta för att det vi beslutade om, nämligen att särskild hänsyn ska tas till Ukraina som är ett kandidatland som försvarar hela Europa.
Sista natten i Kyiv utsattes staden för ett av krigets värsta luftangrepp. Jag avslutade besöket med att träffa vice premiärminister Taras Kachka som är ansvarig för europeisk integration. Oftast träffas vi på mitt kontor i Bryssel, men det var fint att ses hos honom denna gång för att samtala om stålhandelns roll för Ukrainas väg till EU-medlemskap.
Jag är tacksam för resan och insikterna jag tar med mig är existentiella. Med beslutsamhet, mod och teknisk utveckling kan Ukraina segra. Men kriget är långt ifrån över. Det var svårt och obehagligt att vara där men inte heller lätt att komma hem. Att lämna alla de helt enastående människor som jag mötte med en lite större insikt om det helvete de utstår är tungt. Men också en drivkraft för att jobba hårdare för att försöka göra skillnad.
Liberala hälsningar,
Karin Karlsbro