Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet

Det här nyhetsbrevet skriver jag på tåget från Kyiv. Långsamt rullar vi västerut medan dagen gryr utanför och vi närmar oss gränsen mot EU. 

När solen gick ned igår kväll stod jag vid en nygrävd massgrav i Butja och lyssnade på vittnesmål om de ryska truppernas ursinniga mördande och övergrepp, våldtäkter och tortyr. Jag såg förstörelsen och ödeläggelsen i Irpin. Ansvariga för dessa krigsbrott måste åtalas och dömas. 

Uppenbart sker samma sak på andra håll i Ukraina. När de ryska styrkorna nu mobiliserar i öster måste vi inse vad som väntar. Därför måste alla länder och organisationer agera. Nu. Det är extremt bråttom. Vi kan inte förlåta oss själva om vi inte gör allt som står i vår makt.

Tillsammans med kollegor från Europaparlamentet har jag besökt platser, träffat människor och samlat information på plats för att förstå vad som sker, och kunna driva på för rätt stöd från omvärlden till det land som orättfärdigt och besinningslöst attackeras.

Det var också mycket viktigt att besöka parlamentet och träffa ukrainska kollegor, folkvalda som bokstavligen kämpar för sin överlevnad. Jag tar med mig ett entydigt budskap – Ukraina behöver vapen. Mer vapen. Mycket mer vapen. 

Sedan i torsdags kväll har jag varit nedkopplad från internet av säkerhetsskäl. När vi nyss passerade över gränsen till Polen tar vi del av ytterligare vittnesmål om hur mördandet fortsätter. Allt tyder på att det kommer att bli ännu värre. 

På grund av att denna resa planerades med mycket kort varsel missade jag dessvärre torsdagens votering i Europaparlamentet om Ukraina. Jag är beklagar det men jag är lättad över att den röstades igenom med brett stöd. Demokratier, och demokrater måste ställa upp för varandra. 

Uppdaterar så snart jag kan via sociala medier. 

Karin Karlsbro