Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
Vart är USA egentligen på väg?
Mitt under maktkampen mellan Vita huset och kongressen om vem som har rätt att bestämma över USA:s handelspolitik, och samtidigt som Trump gör nya utspel om chockhöjda ståltullar mot omvärlden, var jag förra veckan i Washington D.C med en EU-delegation från parlamentet.
Syftet med internationella handelsutskottets besök var att både ge amerikanska beslutsfattare signalen att Europaparlamentet vill se goda handelsrelationer med USA, men också få en bild av vad som pågår i Vita huset. Efter att ha träffat politiker, och en rad höga beslutsfattare inom administrationen, näringsliv och civilsamhälle sammanfattar jag mina intryck såhär:
Tullar. Det är Trumps svar på det mesta. Presidenten bygger sin världsbild på att USA är orättvist behandlat och att det därför är legitimt att rakt av införa tullar mot allt och alla. Räkna med 10 procent. Minst.
Kina. Rivalen och det överordnade hotet som Trump anser att EU inte tagit på allvar. EU har tagit viktiga steg för att skydda sig mot kinesisk aggressiv utmaning, men inget är nog tillräckligt i presidentens ögon.
Industrin. Trump är helt besatt av att amerikansk (bil)industri ska tillbaka till sin glans dagar. Att tullarna slår stenhårt mot den och de industriarbetare som han anser sig värna om är en icke-fråga.
“The art of the deal”. Storbritannien och USA slöt nyligen ett avtal och detta ses nu som modell för alla andra. Eftersom britterna tack vare Brexit nu står ensamma och inte har hela EU bakom sig, blev det inte någon vidare deal för Storbritanniens del. Amerikanerna har all anledning att vara nöjda.
EU är på väg åt fel håll. Bristen på yttrandefrihet i EU är ett återkommande tema. Vice president Vances rent påhittade bild av den bristande yttrandefriheten har slagit rot, vilket är obehagligt.
Trump bestämmer. Allt. Om USA ska göra en deal med någon, ja det är det presidenten som bestämmer, “if he likes it, or if he feels he likes it”. Som någon sa; “it is very much a personal project of the president” som beskrivs som en “show man” och ingen vet vad som kommer i nästa avsnitt. Det kan avgöras av sådana omständigheter som att presidenten råkade tala med någon som han gillar.
Så, hur ser vägen framåt ut när det gäller relationerna mellan EU och USA?
Vi ska naturligtvis fortsätta vara öppna för möjligheter att kunna förbättra handelsrelationerna, men EU måste också vara beredda att slå tillbaka. När allt kommer omkring, så handlar det här inte bara om tullsatser. Världens mäktigaste land har nu en president som föraktar mycket av det som ger en demokrati dess själ. Som saknar respekt för de regler och ordningar som världens länder utvecklat under decennier för att lag och rätt ska råda även globalt, för att den som är störst inte ska kunna köra över den mindre. Vi måste göra oss beredda på att det kommer att få konsekvenser och det kommer att påverka oss, vår ekonomi, vår säkerhet och Ukraina. Och inte minst kommer det påverka klimat- och miljöarbetet.
Min upplevelse var att de flesta förhåller sig till Trump på något av följande tre olika sätt: Det finns de som försöker göra sig till tolk. De återkommer till att vi måste “ge honom något” så han får “känna medvind”. Sedan finns det de som låter som presidenten själv. Den tredje gruppen är de som är väldigt tysta.
Hur Demokraterna ska ta sig an det här är den stora frågan. Någon antydan till svar på det hade ingen som jag mötte. Men en sak är säker, den aggressiva nationalistiska populismen måste bekämpas.
Veckans ljuspunkt var att jag passade på att träffa Birgitta Ohlsson som idag leder National Democratic Institutes demokratiarbete från Washington.
Nu är jag tillbaka i Bryssel och ska göra allt jag kan för att EU inte ska chockhöja tullarna mot Ukraina. Efter helgens makalösa insats där dussintals ryska stridsflygplan förstördes borde Ukraina belönas, inte straffas.
Liberala hälsningar,
Karin Karlsbro