Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
Vackert. Värdigt. Storslaget.
Den 14 juli, nationaldagen som firas till minne av stormningen av Bastiljen 1789 som inledde franska revolutionen, är ingen liten sak. Att få delta på plats är en mäktig upplevelse.
President Macron, som stod värd för sista gången, hade beslutat att i år ge dagen en europeisk inramning. Att sända ett budskap med adress till både Kreml och Vita huset om ett starkt, kapabelt Europa, där freden är vårt mål, men tillsammans är vi beredda att försvara den. Just innan paraden passade jag därför på att prata med SVT om EU:s beslut att dra tillbaka finansieringen av Venedigbiennalen, där Ryssland bjudits in för att ställa ut i år. Europas enighet mot Ryssland och stöd till Ukraina måste vara konsekvent: politiskt, militärt, ekonomiskt liksom kulturellt.
I Paris var ett 30-tal stats- och regeringschefer på plats och när det ukrainska presidentparet anlände utbröt en lång varm applåd. I den flera timmar långa militärparaden representerades Sverige av soldater från 71:a bataljonen vid P7 i Skåne och i luften flög JAS 39 Gripen. Ukrainska soldater i högtidsuniform möttes av stående ovationer.
Hur kom det sig att jag var inbjuden? Jo, i min partigrupp Renew Europe sitter Macrons parti. Jag upplever att de verkligen tar Europasamarbetet på allvar och lyfter betydelsen av parlamentet på ett helt annat sätt än vad vi gör i Sverige.
Jag är innerligt tacksam för inbjudan och att jag får vara en del av denna liberala Europeiska familj. När paraden var över hade jag förmånen att hälsa på Emmanuel Macron och tillsammans med min finländska kollega Anna-Maja Henriksson samtalade jag med hustrun Brigitte. Vi fann tonen. Jag ska inte avslöja allt vi pratade om, men det blev en minnesvärd stund med glimt i ögat och det föll sig så att vi bjöd in henne (och maken) till skärgården. Både Åland och Roslagen erbjuder ju goda möjligheter till vilsam semester vilket de båda förtjänar. Hon var positiv.
Det var en het dag i Paris och efter firandet på Place de la Concorde promenerade vi till det historiska Hôtel de Brienne som idag är försvarsministerns högkvarter. Där finns bland annat Charles de Gaulles arbetsrum och det var härifrån de franska trupperna leddes under första världskriget. Skrivborden och kartorna hänger kvar på väggarna som de gjorde då.
I den lummiga trädgården mötte vi försvarsminister Catherine Vautrin, som hyllade Sverige och särskilt det goda samarbetet med försvarsminister Pål Jonson. Vid den tidpunkten var det inte bara jag som tagit av mig skorna. Barfota fortsatte diskussionerna om Europas framtid med ministern. Om att vi måste ta gemensamt ansvar för försvaret av de värderingar som generationer före oss har kämpat hårt för.
När jag stod där barfota i gräset tillsammans med kollegor från EU:s olika hörn blev jag påmind om ansvaret vi alla har för att ta hand om Europa. Historien kan vi inte ändra. Men framtiden kan vi forma.
Liberala hälsningar,
Karin Karlsbro