Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet

Med mindre än 70 dagar kvar till Europaparlamentetsvalet börjar temperaturen höjas och det är verkligen roligt att vara ute och resa i landet som jag gjort de senaste helgerna. Men dessvärre kommer också uppgifter om rysk inblandning i valet och stöd till extrema partier på ytterkanten. Jag tänker att det traditionella kampanjarbetet, att möta väljarna öga mot öga blir allt viktigare i en tid där nättroll och algoritmer har stor makt över kommunikationsflödet. 

Jag har flera gånger tidigare skrivit om de många turerna kring frihandelsavtalet med Ukraina. Man kan säga att högern i Europaparlamentet öppnade upp en process som borde ha varit en enkel affär. Bland annat SD:s ledamöter och Sara Skyttedal medverkade till detta. 

Ukraina har sedan 2022 kunnat handla tullfritt med EU. Det har gjort att landet kunnat hålla jordbruksproduktionen igång och exporten möjlig i ett läge där en allt större del av de ukrainska jordarna minerats och infrastruktur och hamnar bombats sönder och samman av den ryska angriparen.

I förra veckan kunde till slut ett nytt handelsavtal förhandlas fram av alla medlemsländer. Men för att blidka Orban och SD:s partigrupp ECR inkluderar det kraftiga försämringar jämfört med tidigare. Förändringarna beräknas årligen kosta Ukraina 3,8 miljarder SEK. Det är pengar som skulle kunna gått till att fylla på Ukrainas hastigt sinande ammunitionslager och förstärka landets luftförsvar mot Rysslands hänsynslösa bombräder. Ett fattigare Ukraina gynnar bara Ryssland. Jag har i handelsutskottet drivit på hårt för att Ukraina ska få ett så generöst avtal som möjligt. Lyssna gärna på Ekots intervju med mig om detta.  Sista ordet är inte sagt kring detta då det krävs att parlamentet också ger grönt ljus. 

I söndags var det tvåårsdagen sedan Butja befriades av den ukrainska armén. Jag hade möjligheten att besöka staden en vecka efteråt och kommer naturligtvis aldrig glömma de vittnesmål jag hörde och vad jag såg. Även om EU har gjort mycket, liksom Sverige och många andra medlemsländer, för att stötta Ukrainas väg mot seger är det vi gjort alldeles för otillräckligt. Trots tuffa sanktionspaket som slår mot den ryska ekonomin finns många hål att täppa till. När jag läser hur en svensk stjärnkock “bistår” i öppnandet av en exklusiv lyxkrog i St. Petersburg samtidigt som missilerna faller över ukrainska matbutiker blir jag ärligt talat förbannat besviken. 

Att säga, skriva eller på något annat sätt uttrycka sitt stöd för Ukraina är inte bara en symbolhandling. Det betyder något på riktigt. 

Liberala hälsningar, 

Karin Karlsbro