Min vecka – Aktuellt från Europaparlamentet
Även om det bara är fredag när jag skriver det här nyhetsbrevet så känns det som om veckan varit ovanligt lång.
Den inleddes med två dagar i Paris. Vid årsskiftet övertar Frankrike ordförandeskapet i EU. Eftersom den franska regeringen tillhör samma politiska familj som Liberalerna så var vi några i Europaparlamentets liberala grupp med nyckelfunktion som bjöds in för att få en uppdatering om vilka prioriteringar ordförandeskapet gör och det var så klart också ett unikt bra tillfälle att påverka. Vi hade en timmes långa möten med hela tolv ministrar och hann också med en mottagning hos premiärminister Jean Castex i det magnifika Hotel de Matignon.
Det var bra möten och uppriktiga samtal med politiker som jag uppfattade som engagerade och rejäla personer. Av det som Frankrike kommer att prioritera finns både bra och mindre bra saker. Och självklart är det så ordförandeskapet påverkas av det kommande presidentvalet. Jag passade på att stödja den franska linjen att inkludera kärnkraft i EU:s klimatpolitik och jag ser fram emot att få jobba med miljöminister Barbara Pompili när det gäller handel och miljö.
Men mest av allt måste jag säga att jag är stolt att tillhöra samma politiska familj som president Macrons parti, som beslutsamt har satt sig att vinna över högerpopulism och istället möta väljarna med en hoppfull, lösningsorienterad, ibland lite tuff, i vid mening liberal optimism. Det är en sådan linje jag hade önskat att Liberalerna skulle inta i nästa års val. Och det kommer jag att plädera för under helgens Liberala landsmöte i Linköping.
I veckan presenterade EU-kommissionen sin nya strategi mot avskogning och eftersom jag är ansvarig för frågor som rör handel och avskogning deltog jag i debatten i miljöutskottet. Att EU sätter ner foten mot avskogning relaterade till handel med bland annat kakao, palmolja, timmer och kaffe är helt rätt, tycker jag.
Ett humanitärt haveri. Det är vad man kan säga om situationen på gränsen mellan Polen och Belarus. Mitt under pågående möte med delegationen till Belarus nåddes jag av nyheten att en ett år gammal bebis avlidit där. Att Lukasjenka är beredd att gå mycket långt det vet vi. Men att han är beredd att använda människor som vapen i ett hybridattack mot EU överträffar ändå allt annat. Att Putin bistår med råd och dåd gör inte läget mindre allvarligt. EU borde ha gjort mer och Polen sviker sitt humanitära ansvar. Idag röt jag till ordentligt mot den polska regeringen på detta möte. Låt mig få dela ett lästips för den som vill sätta sig in i bakgrunden till denna tragedi där migranter luras in i den belarusiska fällan.
Jag är mycket glad för att hunnit med ett intressant samtal med Karin Lexén, Naturskyddsföreningens generalsekreterare under hennes besök i Bryssel och ett möte med H2 Green Steel, det svenska företag som ligger i frontlinjen för att tillverka hållbart stål. En bonus var att träffa en delegation företagare från norska näringslivet och knyta banden till vårt grannland som genom EES-avtalet påverkas direkt av EU:s lagstiftning.
Samtidigt har framförallt min kanslichef Malin Källén gjort en extraordinär insats som både förhandlat batterilagstiftning och skrivit färdigt min rapport om handel och klimat (CBAM) som gick till översättning alldeles nyss.
Till sist, en sån här vecka klarar man inte utan paus. I Paris tog jag en liten omväg på väg till tåget och besökte Svenska Kyrkan. Satt för mig själv en stund. Drack kaffe. Pratade med trevliga människor i caféet. Andades. Svenska kyrkan i Paris har en historia från 1600-talet och är en kosmopolitisk och ekumenisk oas. En kulturskatt som påminner både om Stockholms stadshus och Engelbrektskyrkan i Stockholm, byggd av svenska tegelstenar. Den är också en utpost för Sverige i ett av Europas viktigaste länder. Något att vara stolt över. Att det finns planer på att skrota denna verksamhet gör mig bedrövad. I denna globala tid borde Svenska kyrkan mer än någonsin inse värdet av att verka över och utanför nationsgränser.
Glöm inte att följa mig på twitter och instagram!
Liberala hälsningar,
Karin Karlsbro