Karin Karlsbro – En ny mandatperiod i Europaparlamentet
FEM ÅR TILL I BRYSSEL
Under de senaste fyra åren har jag representerat Liberalerna i Europaparlamentet. När vi gick till val våren 2019 var Storbritannien fortfarande med i EU. Vi visste inget om ett litet virus som skulle leda till en global pandemi. Ryssland hade inte invaderat Ukraina. Men snart stod det klart att EU skulle ställas inför hårda prövningar i kris och krig.
När valrörelsen startade fanns det tvivel om vi skulle lyckas ta oss in i parlamentet. Men vi klarade det. Liberalernas trovärdiga och tydliga roll som Sveriges mest europavänliga parti och hårt kampanjarbete avgjorde.
MIN VÄG TILLBAKA TILL POLITIKEN
Jag återvände till politiken för mitt miljöengagemang i en tid då Trumps valseger och Brexit skrämde mig. Jag såg ett stort behov av att fler engagerar sig för liberalismen i Europa. Att lämna ett jobb som hållbarhetschef i fastighetsbranschen och gå tillbaka till politiken var ett stort steg för mig, men jag kände att jag ville vara med och bidra.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är jag än mer övertygad om att vi måste hålla ihop för fred och frihet. Rysslands mål är att splittra Europa, och de hoppas fortfarande att kunna lyckas. Sammanhållningen är EU:s starkaste vapen för att stoppa Putins vansinne. Trots det så ser vi krafter, både i andra EU-länder och här i Sverige, som vill riva ner och försvaga EU-samarbetet. Det skulle vara en mycket farlig väg att gå. Min drivkraft är och förblir att stärka det europeiska samarbetet för fred och frihet och alltid vara en stark röst för miljön och de värderingar vi håller allra högst.
VÅR TIDS ALLRA VIKTIGASTE UPPDRAG
Att stoppa Rysslands krig mot Ukraina är en historisk uppgift för EU. Det finns bara en väg till fred och det är att Ukraina vinner kriget. Det finns inget utrymme för eftergifter mot en stat med mål att utradera ett fredligt grannland och som med urskillningslöst våld och dödande sätter befolkningen i skräck.
Behovet av EU:s stöd till Ukrainas försvar och återuppbyggnad kommer att vara stort under lång tid framöver. Ukraina har ansökt om medlemskap i EU och medan striderna pågår är det vårt ansvar att staka ut vägen för att kunna välkomna dem som medlem i unionen. Vi får inte glömma bort att kriget bottnar i att Ryssland inte accepterar att Ukraina gång på gång valt den europeiska vägen. Den ukrainska befolkningen har avsatt en president, genomfört en revolution och utkämpat ett krig i snart 10 år för just detta.
Det finns de som säger att vi inte ska öppna unionen för fler länder, att Ukraina inte är mogna för EU. Men låt oss vända på frågan, vad händer om vi håller Ukraina utanför EU för lång tid framöver? Troligen byts stödet för EU mot besvikelse. Europas svala respons skulle då kompenseras av ett ytterst villigt Kina som mer än gärna tar rollen som arkitekt och finansiär av det framtida Ukraina. Det vore förödande.
Som sjuttiotalist är jag starkt präglad av den framtidstro och frihetsvåg som svepte över Europa under mina sena tonår, en tid då det omöjliga blev möjligt. Muren föll, det kalla kriget smälte bort. Europa läkte samman. I det fönster som uppstod vid Sovjetunionens kollaps fattades många kloka beslut, som att de självständiga baltiska länderna tillsammans med andra tidigare kommunistländer välkomnades in i EU och Nato. Det har tryggat miljoner människors fred och frihet. Ukraina och Belarus gick ett annat öde till mötes och idag ser vi konsekvenserna.
Nu är det vår tur och vårt ansvar att fatta de modiga beslut som behövs för att låta den ukrainska befolkningens dröm om att bli del av den europeiska familjen bli sann. Det kräver reformer av EU, och ett fortsatt hårt arbete av Ukraina för att leva upp till de krav som ställs. Men Ukraina strider inte för att bli ett andra klassens EU-land, utan som fullvärdig medlem med de förmåner, förpliktelser och gemenskap det innebär. Jag säger som Kaja Kallas, Estlands valvinnande liberala premiärminister och den tuffaste regeringschefen i EU i fråga om Ryssland; “Om vi inte välkomnar Ukraina nu, när ska vi då göra det?“
EN NY MANDATPERIOD
Vi står inför en ny mandatperiod. Vilka utmaningar som väntar kan vi bara spekulera i. Men vi kan vara säkra på att styrkan i EU-samarbetet kommer att avgöra hur väl EU lyckas framöver när det gäller klimat och energikris. Kraftmätningen mot ett allt mer expansivt och aggressivt Kina kräver att EU kliver fram som världens mäktigaste handelspartner med förmåga att knyta fler handelsrelationer med andra partners.
Jag kom in i parlamentet med ambitionen att göra skillnad. Ännu återstår ett helt år av mandatperioden. Jag kan konstatera att uppdraget rymmer stora möjligheter att påverka. När jag bläddrar tillbaka i kalendern påminns jag om de hundratals timmar jag suttit vid förhandlingsbordet där vi rott frihandelsavtal i hamn och utformat klimat- och miljölagar som kommer att sätta standard och öka hållbarhetsarbetet globalt för årtionden framöver. Mina erfarenheter från Miljönämnden i Stockholm har bidragit till att uppdateringen av regelverket för ren luft i hela EU också förankrats i det lokala miljöarbetet.
Jag är stolt över att tillhöra en partigrupp där vi tillsammans jobbat hårt för att stoppa utbetalningar av EU-pengar till Ungern och Polen som bryter mot rättsstatens principer och att erkänna Europas regnbågsfamiljers rätt att röra sig fritt i alla EU-länder. Politik är lagarbete och jag ser hoppfullt på att jag med likasinnade har bidragit till att stärka kärnkraftens roll i en vetenskapligt förankrad klimatpolitik. Jag är nöjd att vi fortsatt arbetet med att stärka den fria rörligheten i EU och att vi snart har ett europeiskt bank-id på plats.
Att omfamna EU är inte samma sak som att gilla alla beslut. Jag har inte duckat för att sätta ner foten och hålla fast vid Liberalernas uppfattning även om vi varit i minoritet.
Stödet för EU är rekordstort i Sverige. En stark röst för ett liberalt Europa säkras bäst genom att vi är så många liberaler som möjligt i EU. När de enkla sanningarnas profeter fortsätter sin frammarsch är jag övertygad om att det finns en växande efterfrågan på en liberal kraft, som ser bortom nationalism och är beredd att hålla kursen för en ljusare framtid. Den rörelsen vill jag vara en del av, gärna i rollen som Europaparlamentariker i ytterligare fem år om Liberalernas medlemmar så vill.
Karin Karlsbro
Liberalernas Europaparlamentariker